En sovande Anna hela veckan lång…har nog aldrig sovit så mkt i hela mitt liv!
Mitt revben (nerven) gör mig smått tokig, gråter av smärta stundtals å bara vill att detta ska vara över. Undra om man kan be dem plocka ut bebisen om ca 6 veckor? För visst ska jag stå ut så liten växer till sig, men kanske inte så mkt mer…
Tristessen är påtaglig…inte ens maken kommer hem på kvällarna så man får umgås nä han bara arbetar å arbetar. Nytt datasystem på jobbet som tar sin tid. Dessutom arbete även lördag för honom. Så det kanske inte är mest synd om mig, men lite ensamt är det allt!
Jag har vart helt ensamstående nu under ett par veckor å fått fixa allt. Som handling, matlagning, mammataxi, läxor, städning mm som hör vardagen till. Å jag är glad att vi som oftast är två å delar på denna bit…fast jag är hemma tar det tid föutom tid…kan ju såklart bero på min ork just nu, för hur snabbt handlar man då man är påväg att svimma i affären? Skulle aldrig klara av det om det inte var för min älskade Jennifer som gör allt när vi handlar. Jag lallar egenteligen bara bredvid å löser ut oss! För att inte tala om alla vändor hon cyklar upp på konsum å handlar själv!
Hon är en pärla! Å på Lördag ska jag ge henne en shoppingtimme för att visa min uppskattning. Nå nya jeans från gina b.la…
I morgon ska jag hjälpa honom med brödsväng till älvsbyn först skjutsa Jeffe till tandis bara. Så tidig morgon för Anna. Redan 8:a i stan…
Hem å vila en sväng sedan leta presenter med Elsa, som ska på två kalas under Lördagen. Å även hon är duktig med det mesta här hemma å ska få sig ett par nya jeans!
Nu sängen å somna bredvid min älskling som just kom genom dörren!
Känner att jag gnäller mkt nu, men det är skitajobbigt….jag är ändå tacksam över att det dröjde så här pass länge. Innan jag vågade satsa på att bli gravid var jag rädd det skulle bestå i 40 veckor!
Ska ringa min Bm för att höra om jag törs ta maxdosen av min medicin citodon- för jag känner att den hjälper…men vågar ju inte då jag är så rädd om lilleman!
Isblåsan har visat sig vara effektiv å ligga på (vänster sida) revbenet liksom domnar bort då…
Annars är jag tacksam för min superfamilj, älskar dem överallt annat på jorden å vill bara vara med dem hela tiden!
Ta hand om er därute / Anna
Låter inte roligt med denna värk, att den då aldrig släpper.